Liten historia
Underbara, påhittiga Jojjo har skrivit en berättelse om vårat äventyr i söndags, då vi åkte sjärtlapp på klövberget. Det är sjukt kul att vara barnslig ibland, även om det för min del resulterade i ett väldigt antal blåmärken och en mörbultad rumpa. :P Dessutom sammanfattar den här texten våran humor (som vi förmodligen är ensamma om i världen) väldigt bra!
Läs och njut (eller nåt)
De tre hjältarna plus två hundar pulsade anfått uppför klövbergets branta backar. De andades allihopa lika tungt som tre elefanter som inte skitit på en vecka. Plötsligt stannade Yokohamas till:
-HÄÄR! vrålade hon som en gnu samtidigt som hon såg ut som en schimpans med allvarlig förstoppning.
De andra stannade till och ett primitivt läte av glädje kom igenom deras strupar vid åsynen av stupet som var kantat med bergsväggar, stenar och en och annan stock.
-Det blir perfekt, frustade Schallis överförtjust.
De släppte ner sina ryggsäckar och annat vad de hade för händerna, Palmhuvet gjorde misstaget att släppa ner hundarna som hon fått för sig var varma fällar som skulle värma baken när de åkte stjärtlapp. De sprang allvärldens väg, lyckliga över att äntligen vara befriade från det dunbeklädda svett abret. Plötsligt insåg de att de bara hade två stjärtlappar. Det var Yokohamas som hade skött matematiken och som vanligt kommit framt till att två stjärtlappar plus en sopsäck var fem. Därför utbröt nu ett bråk med viftande armar och händer som kan liknas vid en klobeklädd anakonda med spasmer. (I dagligt tal även kallat catfight.) Vinnande kastar sig Schallis och Yokohamas ur striden på varsin stjärtlapp i en fasansfull fart med två förvirrade jyckar i spetsen. De springer för glatta livet samtidigt som de två stjärtlappsåkarna skriker ut sin lycka verbalt och avger en och annan upphetsad fjärt. Nu är de dock inte så ociviliserade att de tvingar Palmhuvet åka på sopsäcken, istället turas de om och åker nerför stupet gång på gång.
-Nä, nu börjar det här bli ganska tråkigt, yppar en av våra hjältar.
-Vi bygger ett gupp!
-Jaaa! Utropar alla tre och ser ut som förvuxna bebisar med tindrande ögon.
När guppet är klart tvekar de inte att kasta sig ut med sina stjärtlappar.
-NÄE, SATHÅL! Vrålar Schallis när hon flyger över guppet och det inte går som hon tänkt sig. Och det får avsluta den här historien innan det blir alltför perverst. Godnatt alla barn och sovgott.
Av Jojjo!
Läs och njut (eller nåt)
De tre hjältarna plus två hundar pulsade anfått uppför klövbergets branta backar. De andades allihopa lika tungt som tre elefanter som inte skitit på en vecka. Plötsligt stannade Yokohamas till:
-HÄÄR! vrålade hon som en gnu samtidigt som hon såg ut som en schimpans med allvarlig förstoppning.
De andra stannade till och ett primitivt läte av glädje kom igenom deras strupar vid åsynen av stupet som var kantat med bergsväggar, stenar och en och annan stock.
-Det blir perfekt, frustade Schallis överförtjust.
De släppte ner sina ryggsäckar och annat vad de hade för händerna, Palmhuvet gjorde misstaget att släppa ner hundarna som hon fått för sig var varma fällar som skulle värma baken när de åkte stjärtlapp. De sprang allvärldens väg, lyckliga över att äntligen vara befriade från det dunbeklädda svett abret. Plötsligt insåg de att de bara hade två stjärtlappar. Det var Yokohamas som hade skött matematiken och som vanligt kommit framt till att två stjärtlappar plus en sopsäck var fem. Därför utbröt nu ett bråk med viftande armar och händer som kan liknas vid en klobeklädd anakonda med spasmer. (I dagligt tal även kallat catfight.) Vinnande kastar sig Schallis och Yokohamas ur striden på varsin stjärtlapp i en fasansfull fart med två förvirrade jyckar i spetsen. De springer för glatta livet samtidigt som de två stjärtlappsåkarna skriker ut sin lycka verbalt och avger en och annan upphetsad fjärt. Nu är de dock inte så ociviliserade att de tvingar Palmhuvet åka på sopsäcken, istället turas de om och åker nerför stupet gång på gång.
-Nä, nu börjar det här bli ganska tråkigt, yppar en av våra hjältar.
-Vi bygger ett gupp!
-Jaaa! Utropar alla tre och ser ut som förvuxna bebisar med tindrande ögon.
När guppet är klart tvekar de inte att kasta sig ut med sina stjärtlappar.
-NÄE, SATHÅL! Vrålar Schallis när hon flyger över guppet och det inte går som hon tänkt sig. Och det får avsluta den här historien innan det blir alltför perverst. Godnatt alla barn och sovgott.
Av Jojjo!
Kommentarer
Trackback
