It's as if the whole wide world is my stage...

Tro det eller ej, men ibland är det faktiskt värt mödan att ha husdjur. Ibland. Ofta vill man bara ta dem i nackskinnet och slänga ut dem från balkongen (!). Igår morse var det ganska nära kan jag säga :P Jag kom hem från en kompis och gick direkt in i duschen, och sen vidare till mitt rum där jag satte mig på min säng. Då råkar jag titta ner, och där på kudden, några yttepytte centimeter från min vänstra hand, ligger EN DÖD RÅTTA!!! Pappa kommer springande efter att ha hört mitt avgrundsvrål och jag kan bara peka ljudlöst på den hemska tingesten på min nybäddade säng. "Jaha, var det bara en av de där" var hans kommentar innan han på begäran avlägsnade den åt mig. Och visst, har man utekatter får man vänja sig vid en och annan döing i trädgården. Men skurken den här gången visade sig vara Cody, som hade hämtat en och tagit med sig godsaken genom huset ner till mitt rum, han ville väl ha något mumsigt att gnaga på - gissa om jag var glad på honom sen! (NOT) Men jaja. Oftast gillar jag min bebis ändå. :)